Den känns långt borta men trots allt är den snart förbi, månaden med pyttipanna av sill och skinka. 27:e december är en dag då man med gott samvete kan glömma allt vad sill, kanel, saffran och lax heter. Jag är inget stort fan av julmaten, där finns guldkorn som mammas rödkålssallad och pappas hemlagade senap. Det är maten som är kopplat till ett minne jag gillar. Jag och pappa har alltid gjort Janssons frestelse  kvällen innan julafton, så sent att den knappt hunnit svalna innan solen går upp igen. I alla år så görs det en för stor form och jag vet aldrig vem som äter upp den dagarna efter…

Matminnen smakar oftast bäst, och det är säkert därför prinskorvarna och sillsalladen finns kvar år efter år.