Vid dagens fika blev jag plötsligt lite baksugen, men insåg ganska snabbt att det kanske inte var så lämpligt med tanke på veckans magsjuka. Mikael kläckte den brillanta idéen att vi kunde göra wienerbröd, men lockades inte av  tiden detta skulle ta. En kompromiss fick det bli med färdigköpt smördeg, halvfabrikat halleluja vilken bra grej.

Väl hemma slamrades det i köket och dryga timmen senare visas 6 mindre wienerbröd stolt upp, jätteenkelt berättar bagaren själv, utan större övertalan låter jag mig smaka på ett HALVT litet knyte.  Jag kryper upp med min filt och efter ytterligare ett par timmar tar suget efter resterande halvan över. Jag börjar leta och frågar vad som hänt då det saknas fem och ett halvt wienerbröd, kollar i burkar osv, Mikael småler från soffan och medger att han råkade äta upp dem… En av oss är just nu inte vrålhungriga, och det är inte jag