Dagar som idag när det är grått, grått och grått låter man gärna tankarna vandra tillbaka till semester och sommar. Mina minnen är ofta förknippade med mat, miljöer och människor, när jag passerade högarna av tomater på Willys idag kunde jag inte låta bli att minnas förra sommaren. Vi hade gjort vårt första intervac-byte och bodde i Mataró 20 min utanför Barcelona. Denna stad är trots närheten till Barcelona helt fritt från turister och vi fick ofta frågan hur vi hade hittat hit?

På samtliga restauranger vi besökte blev vi serverade 2 tomater, ett par vitlöksklyftor, olja och bröd som var rostat. Fram tills denna dagen hade vi bara ätit brödet och ignorerat resten. Denna kväll skivade vi  tomaterna i tjocka skivor och skvätte världsvant olivoljan över brödet, just då kom vår servitris och suckade högt, ajajajaja… samtidigt som hon skrattade åt vår okunskap. Man gnuggade vitlöken och sedan en halv tomat direkt på brödet, och avslutade med lite olja, en klassisk pan con tomate hade skapats. Vi kände oss verkligen som Ture turist och insåg att något så enkelt och självklart kan bli så fel.

Olika länders maträtter är inte alltid lätt att förstå för turister eller nyinflyttade, jag tänker ofta på hur någon från tex Sydeuropa reagerar på bruna bönor, ska man verkligen äta det?