Dagen efter bytte vi degblandare mot dammsugaren och resterna av mjölet försvann, hoppet om att mina bullar skulle smaka bäst fanns dock kvar. Jag provåt en till frukost och kände segerns sötma. Framåt eftermiddagen skulle slaget avgöras, bullarna packades varsamt ner och märktes med en kod för att Mikaels släkt skulle göra en rättvis bedömning, de är ju trots allt släkt och jag litar inte helt på dem!

Bullarna serverades och väntan på svaret var olidligt lång, jag försökte se på deras miner om de fräste lite när de åt bulle B, dvs Mikaels, men näh, snabbt var det över. Jag var besegrad, 6 röster på Mikaels bullar (recept) mot ynka 1 poäng på mina…

Ni hör säkert segerlåten själva, en guldsång fick avsluta bataljen. Vad var då egentligen skillnaden och var det stor skillnad mellan bullarna, nej skillnaden var hårfin och framförallt var det INGEN Kesella i den vinnande smeten, inte heller något smör klickat i. Saffranet hade däremot dragit i vodka och russinen i rom, så spriten löser som alltid det mest.

Fler inlägg om Lussebullskampen

• Saffransbataljen har börjat!
• Kesella tycks vara en myt
• Jag behöver er hjälp med att baka lussebullar!