Jag är inte uppvuxen med brysselkål, inget som mamma serverade varje söndag, inget som min farmor serverat till oss, inget barndomsminne helt enkelt. Jag har dock fått äta överkokt brysselkål ibland, vid tex gåsmiddagar. Jag har aldrig gillat brysselkål fram tills för några jular sedan, då kusin Mallis serverade de till kalkonmiddagen på julen. En alldeles perfekt kokt liten kål som var piggt grön i färgen och nästan kraschade i munnen när jag åt den, och läs inte okokt! Då insåg jag vad jag missat, den ljuvliga lilla delikatess som var nästan nötig i smaken på gränsen till söt, underbart god.

Idag hände det igen jag fick överkokt grå brysselkål till lunchen, mina fina goda minnen försvann och jag blev igen en stor motståndare till smaken, den etsar sig fast och mitt smakminne är starkt så jag tror att det kan ta ett tag igen att bli överbevisad.  

Hejdå lilla rosenkål för ett tag, vi ses säkert igen när någon ny med mera varsam hand kokar dig till perfektion.