Tidigare i veckan hamnade jag framför Tv:n med mina syskonbarn, det skulle lagas mat på någon av alla barnkanaler och jag följde uppmärksamt inslaget. Programledaren skulle göra ett förslag på dippsås till fredagschipsen och jag gillade idén att lyfta in något nytt till ett välkänt attribut som chips. Morötter kokades tillsamman med majs och svartabönor, efter ett tag kördes alltsammans i en matberedare. Resultatet blev en brunaktig sörja liknande ja jag vet inte vad, men inte mat i alla fall. Kerstin 6 år berättade direkt vad hon tyckte det såg ut som och deklarerade tydligt att hon aldrig kommer smaka det! Programledaren försökte tappert övertyga att det var gott trots synintrycket, vet inte hur hon lyckades hos alla, men barnen i vår soffa blev inte övertygade

Synen är vårt mest dominananta sinne, det reagerar direkt och skapar en uppfattning som är svårt att trumfa över för våra andra sinnen. Barn reagerar snabbare då de har en mindre referensbank i sitt minne och inte samma förståelse för mat. Det finns en metod som heter SAPERE där man lär barn att våga smaka och använda alla sina sinnen.  I barnprogrammet hade man lyckats så mycket bättre om man valt en annan färg på bönan än svart, och samtidigt sålt in smaken med ord.

Ja ja man kan inte lyckas varje gång, men man får inte glömma vårt viktiga sinne synen när vi lagar mat.