I morgon är det en vecka, en vecka sen jag åt godis, den värsta abstinensen har lagt sig och jag har t.o.m lyckats glömma bort godisskålen på konferensbordet. Jag drömmer dock om geléhallon, dessa älskade söta alldeles perfekt mjuka drömmar. Jag kan nästan tänka fram smaken och konsistensen, hur man först slickar bort sockret och sedan bara njuter av gelén, konstigt hur en smak kan vara så tydlig utan att man äter den.

Den söta smaken är ju dock den som vi föddes med vid modersmjölken så egentligen är det inte alls märkligt, alla gillar söta saker sen kan man ha olika toleransnivåer, så orden ”jag gillar inte söta saker är mera en livsstil än en sanning”