Nu har det hänt, osten i hemmet har fått en sådan luting att osthyveln knappt kan ta sig upp. Vid förmiddagens diskussion framkom det att Mikael hade startat ett tyst krig mot de osynliga som hyvlar osten bara framifrån. Han har blivit influerad av Per, min kusins man, som är uppvuxen med en strikt far som ensam äger tillträde att skära osten i deras hem.

Det handlar alltså om att vissa personer ser till att hyvla det godaste av osten från spets till mitten och med sådan kraft att mittbiten blir en hålighet. Jag tror det finns två grupper de osynliga, som gör som ovan och den kämpande gruppen  ( som tex min far) som hjälplöst karvar på baksidan av osten i jämn takt. Båda grupperna behövs för ostens jämnställdhet, och hos oss måste jag nu byta sida, usch parafinet på osten är inte lika gott som mittbiten.  Allt för att slippa att någon i familjen förvandlas till extriministen som Pers far. Kan det var något manligt och kvinnligt i detta fenomen? Hmm… kanske något för FI att debatterar om inför det stundande valet.