Jag har ofta tänkt att skriva en årskrönika om mitt år men det har känts lite lagom pretto, sen kanske det inte passar alls på en matblogg men och andra sidan har man fyllt 40 så nu är det dags. Here we go…

Första hela året på Barsebäck Resort är snart slut och jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är enkelt att vara sambo, men det är roligare än att bo själv och Mikael är en jäkel på att anpassa sig efter mina behov, en stor guldstjärna till dig för det. Vi är bäst på att grotta ner oss i planering över vad att laga till helgen eller tisdagskvällen och sen strunta i disken för att dricka vin. Det är inget viktigt säger M och ibland är det inte det. Det är nog det allra bästa med M, mycket kan vänta och det är nu som gäller, svårt men det går även för mig som älskar mina listor.

Coolaste resan var med jobbet till Rwanda och Burundi, middagar med människor som förlorat hela sin familj i folkmorden i Rwanda får perspektiv på vardagen. Jag tänker ofta på dessa personerna och därför är det extra kul att Zoégas valde att jobba med kaffe från bla Rwanda i årets julkaffe. Denna resa hade inga stora matupplevelser, utan det blev tvärtemot att försöka hålla sig mätt på bars och coca cola, allt för att inte behöva konsumera Imodium på flyget hem.  Det finns så mycket att säga om dessa länder men hur man än beskriver det blir det liksom lite tårdrypande likt en insamlingsgala och det känns fel, för vi mötte så mycket glädje och färg så jag stannar här.

Min träningsresa var mot Marathon du Medoc, det var egentligen ett misslyckande men ett fantastiskt resultat för mig, jag har lagt ner rätt mycket pengar på  PT Susanne och hon har lyckats göra träningen till något roligt. Jag berömmer mig själv att jag i skrivande stund funderar när imorgon jag skall till gymmet.

Det jag ångrar är att jag inte visade tydligare hur duktig Christina och de andra var som lyckades med sitt marathon, men framförallt skulle du haft ett större grattis Christina, så här kommer det: Grattis, du var superduktiga som sprang 4,2 mil med ett leende och smakade alla viner (Även tacksam att du hittade Mikael vid 3 mil och berättade att man skulle spotta vinerna)

Mina föräldrars resa till Svalbard ska man absolut nämna, hur de väljer att göra allt det där som pensionärer, som man bara pratar om men de sedan också gör. Sällan har jag skådat så många isberg genom ett bildspel, mamma tyckte hon fick för lite fokus på bilderna, men för att citera pappa ” dig ser jag ju varje dag”

Sommaren minns vi väl alla, som solig grill och åter grill, vi lyckades få Sara att äta tapas i Spanien och yttra några få ord på spanska, inte illa när man är blyg deluxe på hemmaplan.

Jag hade mottot detta året i år skall jag göra mera av det där som faller mig, på ett sätt har jag lyckats, det har blivit en antal spontanbesök på restauranger osv ,men nästa år hoppas jag träffa er mera, på fika, på promenader och på champagne såklart.

Jag har kämpat mycket också, men det är en helt annan historia.

God Jul och  Gott nytt år!

P.s nästa år vill jag skriva mer så om någon där ute söker en snabbskrivande amatör som älskar att skildra då vet ni att jag finns.