Författararkiv: Ida Cederlund

En stad att besöka med en restaurang att undvika

Standard

Kommunikation är inte alltid det lättaste, det resulterade i en skräckinjagande restaurangupplevelse i Sevilla. Vi hade bestämt oss för att äta middag utmed floden, och försökte som alltid hitta en restaurang som inte hade tusen bilder på sin mat,  vi gick förbi en riktig fin restaurang med priser som var lite högre än normalt i Spanien, men fortfarande billigt för oss. Min hunger gjorde sig tydlig och min röst blev kortare i tonen mot Mikael, vi bestämde trodde jag att återvända till den där lite dyrare restaurangen. Jag visualiserade mitt glas Cava och den fina miljön, humöret var på topp igen.

Granne med den restaurang låg Bar och Kiosk Fritos, meny med tusen bilder och alla flaggor man kan tänka sig, Mikael sa att vi kan väl kolla härmed, jo sa jag det kan vi väl, sen hände det…”funkar för mig härmed sa M” jag tänkte, jag sa ju den fina restaurangen, men tänkte han vill nog inte gå dit, vi sätter oss här! Jag sa OK och vi kastades ner på ett bord. Nu började showen, personalen sprang förbi sina gäster, ”hovmästaren” skrek bordsnummer som det var en bingohall och vi försökte febrilt beställa. Valet blev en tonfisk med grönsaker, hoppas inte den skulle vara helt överkörd som vid ett på en restaurangbesök i Nice, du minns Dessi… M tog något som kallades fisk taco. Maten kom in, M fick som en lite brödkorg med några skrämda fiskbitar och jag fick en ”overdriven” tonfisk med burkgrönsaker som var allt annat än spänstiga. Vi gjorde ett tappert försök att äta men beställde ganska snart in notan, här gjorde de ett ryck upp för de bjöd på min mat, men tyvärr lyfte det inte kvällen.

Vi lommade ut och tog desserten på den schyssta restaurangen bredvid 🙂 en liten stödburgare på den gyllene måsen fick också plats, som sagt det är inte lätt att förstå varandra och ännu mindre när Idas lite mindre söta hungermonster är på väg ut ur öronen och gör mig allt annat än rar.

Slutet gott allting gott, åk till Sevilla, en helt underbara stad som slår det mesta, och vill ni ha lite restaurangtips bidrar jag gärna!

 

Vuxen-prao i köket

Standard

För väldigt många år sedan jobbade jag heltid i krogbranschen, ett jobb som sliter men samtidigt väldigt roligt. Jag brukar skoja med Mikael när han är trött efter suttit framför en dator en hel dag, du skulle bara veta hur det är att jobba långpanna en hel dag på krogen, då är man trött.

För några veckor sedan fick han rycka in i ett restaurangkök, han ville uppleva det jag pratade om och Eva hade tre bröllop en lördag så alla händer behövdes även en IT-killes. Jag var väldigt spänd på hur det skulle gå för honom och ca 12 timmar senare kom han hem, med orden: Ida nu fattar jag vad du menar med att vara trött i fötterna, herregud vad jag har burit idag. Han bjöd på målande beskrivningar om hur många bleck Eva har,  hur varma sakerna var från disken, samt alla varningar han fått av köksmästaren 🙂 Modigt att kasta sig rakt in i hetluften, man får inte vara blyg i ett kök och jag vet inte om jag skulle gjort samma inhop i IT-världen över en dag.

När jag pratade med Eva dagen efter och hon hade haft eftersnack med sin personal hade hon skojat lite om att Mikael var lite trött i benen efter sina 12h, men vadå hade en av hennes yngre förmågor frågat sig, han började ju kl 14:00 det var ju det lätta passet? Fortfarande finns långpannan som innebär ca 16h kvar att göra alltså! Eva, behöver du hjälp till något julbord så kommer Mikael gärna, jag med förresten, kan sakna det tempot som är på en krog och lättheten till skratt mellan personalen. Jag tar då gärna det korta passet!

En affärsidé tar form, baggarna i gång.

Standard

Ni vet när man har en idé och tänker det där borde man göra, precis sådär gick tankarna hos mig och Maria tidigare i år. Över en lunch satt vi och spånade idéer och drömde oss bort från vardagen, sen bara vi bestämde oss att vi testar. Först på resan vara att hitta ett passande namn för vår affärsidé som innehöll en salig blandning, vi enades om baggarna, det fanns en idé om en påse och vi har lite horn båda två ibland.

Sakta och på för oss okänd mark letade vi rätt på tryckerier, försökte hitta de som ville träffa oss efter kontorstid då vi har våra riktiga liv igång, vi kom inte riktigt framåt och lite innan sommaren tappade vi lite fart, men inte lust. En lösning var i sikte och vår första påse för vin hade skapats.  Glada som två små barn gav vi oss ut att sälja, vana säljare varnade oss att man inte bara kan dyka upp i en butik men vi tänkte tvärtemot de tycker nog att det är ett trevligt inslag en lördag. Tre timmar senare och med vinpåsar levererade till tre butiker slukade vi en korv i Vikens hamn, man skall äta snabbmat har vi hört som säljare!

Vinpåsen då, jo den är fiffig, den kan man återanvända, du vet slippa skämmas för att den är skrynklig och fundera på vem man fick den av. Med vår påse kan du se vem som haft den innan och med stolthet ge den vidare, miljösmart och roligt.

Hur går det då? Ja just nu vilar jag upp mig i Spanien men det beror inte på att baggarna slitigt ut mig utan vanlig hederlig semester, men vinpåsen säljer som bara den och vi är smått chockade över all respons, tjoho vad glad vi är och inser samtidigt att kvällarna i höst kommer innehålla mera påsar utan vin för vår del än med.

Följ oss gärna på Instagram och Facebook, alla detaljer om oss hittar du på baggarna.se

Skulle det nu vara så att du har en butik eller vill köpa påsar av oss så är vi bara ett mail bort…

Inget med mat….

Standard

Jag tänkte lämna temat mat för en dag eller två. Idag blev det ingen bra dag, jag kände hur det skavde inombords såsom det gör ibland, tror alla känner igen sig med de orden. Tillsammans med skavsåret brottas man med det dåliga samvetet, varför är jag inte nöjd idag jag har ju allt man kan tänka sig och lite till. Trött liksom på sig själv, men för den delen betyder det inget allvarligt. Ibland hade det varit så skönt att vara den där tysta, lugna, tillbakadragna Ida, den som inte säger något som kan tolkas fel, den som heller inte blir bedömd på det negativa för man är så helsikes bra på att visa motsatsen. Idag är en sådan dag, igår var inte det och imorgon kommer  inte vara så, men idag.

Om ni nu skulle tveka så gillar jag mina kanter, men de kan göra lite ont att fila dem ibland, som ett skavsår, inget man har rätt att klaga på för det är ju bara ett skavsår!

Tufft att trycka på publicera knappen nu, men hur farligt kan det vara?!

Tjing!

Spritsafari på bordershopen

Standard

För ett par veckor sedan var det dags för Mikael att åka  på sällskapsresan med Stefan och slutdestination Puttgarden, det skulle handlas diverse alkoholhaltiga drycker. Jag hade skickat med en önskan om lite goda mousserande drycker samt lite vin till sommarens grillkvällar. Jag var väldigt tydlig med att vi forfarande hade gott om gurkgin och jalapenovodka kvar från förra besöket.

Timmarna gick och med spänning tog jag emot lådorna från bilen när de anlände. Det fanns denna gången inte med några trälådor med vinflaskor som förra gången, då lådvin fick en ny betydelse för Mikael. Jag anade direkt oråd när jag såg ett pillemariskt leende på M när han berättade att han var bara tvungen att köpa lakritslikören… Sedan började vi gå igenom fångsten, sommarvinet till kvällarna blev ett mycket känt riesling vin som tydligen var ett klipp, han hade bara missat att det var halvsött, rosévinet blev i form av portvin rosé och något mousserande såg jag inte röken av. Svartvinbärslikör är ju mist lika gott, nu har det ju visat sig att de varma kvällarna inte blivit så många, så behovet av rosé har minskat.

Summa summarum är det en utmaning för Mikael att beträda spritbutiker för han hamnar i olika koman, förra gången var det alla sorter som fanns med give-aways, det var tomteluvor, hörlurar, strandkuddar etc och i år var det likörtema. Kan dock meddela att lakritslikören är ett fullgott alternativ till lösgodis en lördags kväll.

Bytt är bytt och kommer alltid igen!

Standard

En ledig halvregnig måndag misströstar jag inte för om en dryg månad blir det husbyte igen, med soliga varma Spanien! Det är fjärde gången vi byter bostad med en annan familj eller par via Intervac. Ja, vi låter helt enkelt en annan familj dundra in hos oss och leta runt i våra skåp, sova i våra sängar och dricka gott kaffe till frukost. Samtidigt gör vi samma hos dem,  minus kaffet då…  Vårt första byte gick till Mataró, en stad norr om Barcelona, fantastiska två veckor med 20 steg till medelhavet och sangria. Familjen Ruiz upplevde Malmöfestivalen i regn och undrade varför vi Sverige var så tysta när det var festival och hur snyggt vi köade till alla ställen där man kunde köpa öl.

 

Nästa byte gick till Davis i Kalifornien och en poolvilla hos paret Horsfield  som älskar Sverige och hade sin ” halväkta dotter”, läs gammal au-pair i Allerum. De fick ta del av min gamla lägenhet  i Helsingborg, jag minns hur de frågade var hissen var, och fascinerades över att man såg Kärnan som är långt mer än 200år gammal från sovrummet. Vi hade ännu en semester med massa konstiga och roliga minnen, förundrades över förrådet med cola light i garaget och 1000-tals instruktioner om hur Tv:n och cyklarna fungerade men inte ett ord om om vad bilen skulle tankas med! Bilen gick dock varm då temperaturen snittade på 35 grader och vi insåg ganska snabbt finessen att köra precis överallt och motionera så lite det bara gick.

I våras blev det en blixtvisit i Holland i Nijmegen med lyxen att kunna prova massa roliga öl utan behöva använda bilen alls på väg hem. Det man skulle kunna klaga på där vara att deras dubbelsäng endast innehöll ett dubbeltäcke och den romantiska tiden är förbi för oss, eller har  fasen aldrig inträffat, jag lever efter devisen rör inte mitt täcke!

Ja, ni hör det är inte svårt att byta bostad, man får storstäda hemmet innan, vi brukar köpa in den tjänsten för vi är lata och vill lägga tiden på annat, sen fick jag inte godkänt i skolan på just detta. Du får en anledning att fixa det där sista, den där lampan som aldrig kommer upp och sortera i garderoben osv… en bra spark i baken att sätta fart. Jag har fått många kommentarer i stil med: som vad gör man om något går sönder och det är precis som den vanliga regeln när du är hemma hos någon annan, du hoppas att ingen ser det…Nä skoja bara!

Ut och byt bostad nu, snart skall vi till Cadiz!

 

 
http://se.intervac-homeexchange.com/listings/5201e495e3bbfe7b9108f445/

 

Missa inte Allé när ni är på Österlen

Standard

Hemkommen från Allé på Österlen, min vän och krögare Evas härliga ställe, under hela våren har hennes privata del av gården omvandlats till en butik- och cafédel. Sist jag såg det trodde jag inte på någon öppning den 1:e juli, det var en byggarbetsplats och allt annat än en matoas.

Snacka om att jag blev chockad när snygga smörrebröd, goda marmelader och köksprylar tog emot oss i en perfekt blandning av lyx och hemmahos-känsla.  En av hennes sommarfåglar berättade artigt om det nya caféet samtidigt som Eva gömde sig i kulisserna för att se våra reaktioner, och ja, de var äkta, eller för att använda tonåringarnas språk,  där är sjukt fint.

Det blev en slapp eftermiddag som varvades med hängmatterace och vinsmuttande. Lite innan kl 18 svidade Eva om till en vit  skjorta och kvällens fredagsgott dukades fram i svinabaren där man varken behöver vara herr eller fru gris för att älska den maten köket bjuder på. Mätta och glada rullade vi hemåt, jag saknar ibland krogvärlden och jag beundrar Eva och hennes team för det jobb de gör, de är som ardennerhästarna, starka, sega och ger aldrig upp!

Så nu vet ni vart att åka en dag, vilket väder som helst är bra för Allé på Österlen, och ja de har Zoégas!

Jag gillar inte get och min man är vegetarian!

Standard

goats

 

Jag gillar att ha gäster hemma och av ren vana och omsorg frågar vi alltid  ”- Är det något ni inte tål”? Man förväntar sig liksom inget svar på denna fråga, men i veckan kom det totala svaret: ”Jag är allergisk mot fisk, skaldjur, kyckling nötter min kompis är vegetarian och hans fru äter inte, get, gris eller lamm”. Vi kliade oss lite i huvudet och vände tillbaka frågan om kycklingallergi kopplad till fisk? Detta beror på att kycklingar ofta matas med fiskmjöl, tokigt eller hur?

En utmaning att få ihop något alla äter men samtidigt lite pinsamt att vi är så pass dåliga på att göra en god vegetarisk middag. Det blev en matig sallad med färska fikon och hallon, pärlcouscous, fetaost, grillad paprika och squash. Och lite fusk genom att lägga bresaola vid sidan om, man måste ju få i sig sin dagliga portion av kött 🙂

Det ena paret skojade om att de ofta sågs som så pass besvärliga gäster att de bara blev hembjudna en gång, jag hoppas verkligen inte det är så, för med alla dessa dieter i bokstavskombinationer likt funktionsnedsättningar var ovan nämnda allergier och personliga val en barnlek och vi bjuder gärna hem er igen!

 

Ulrika 50-år

Standard

Ulrika 50

Det är lite overkligt ändå, en av mina vänner fyller 50. Känns tjatigt att prata i klyschor som ”oj vad tiden går”, ”tänk att vi inte är 20 längre”, ”man är inte äldre än man gör sig”, men det stämmer ibland. Jag minns pappas 50årsfest, jag hade för första gången gått i mitt liv fått håret fixat på salong, såg ut som en 75-åring och min nätta klänning var nog allt annat än ungdomlig, minns att jag kände mig superfin dock:) Så visst blir man yngre med åren, i alla fall i mitt fall.

Nog om mig och över till gårdagens jubilar, en sprudlande glad Ulrika som inte är tjugo längre. Vi togs emot vid möllan i Bräcke, just detaljen om lösgående kor hade värdinnan varit tyst om men, en avspärrning i form av en sytråd och bambupinnar gjorde att koskräcken avtog markant, eller var det vinet kanske…

Promenad i lätt sommarregn tog oss till nästa destination, Holy smoke BBQ, så coolt, så mycket Ulrika och så gott. Ölen flödade och innan maten intogs gjorde Geetali en bejublad entré med hjälp av sitt Beatpunkz. Geetali hade tränat i smyg och berättade för mig dagen innan att det var inte bra att ljuga men för att hålla överraskningen dold för Ulrika fick hon ljuga lite grann sista veckan, söta duktiga Geetali!

Regnet upphörde och musiken tog fart, kasedans blandades med studsande Christina och Peter dansandes salsa med sin Ulla.

En superlyckad kväll där huvudpersonen Ulrika än en gång fixade en hejdundrande fest och jag tror att jag talar för oss alla när jag bugar och tackar. En sak till …längtar lite till man nollar igen!

Tjugohundrafjorton

Standard

Jag har ofta tänkt att skriva en årskrönika om mitt år men det har känts lite lagom pretto, sen kanske det inte passar alls på en matblogg men och andra sidan har man fyllt 40 så nu är det dags. Here we go…

Första hela året på Barsebäck Resort är snart slut och jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är enkelt att vara sambo, men det är roligare än att bo själv och Mikael är en jäkel på att anpassa sig efter mina behov, en stor guldstjärna till dig för det. Vi är bäst på att grotta ner oss i planering över vad att laga till helgen eller tisdagskvällen och sen strunta i disken för att dricka vin. Det är inget viktigt säger M och ibland är det inte det. Det är nog det allra bästa med M, mycket kan vänta och det är nu som gäller, svårt men det går även för mig som älskar mina listor.

Coolaste resan var med jobbet till Rwanda och Burundi, middagar med människor som förlorat hela sin familj i folkmorden i Rwanda får perspektiv på vardagen. Jag tänker ofta på dessa personerna och därför är det extra kul att Zoégas valde att jobba med kaffe från bla Rwanda i årets julkaffe. Denna resa hade inga stora matupplevelser, utan det blev tvärtemot att försöka hålla sig mätt på bars och coca cola, allt för att inte behöva konsumera Imodium på flyget hem.  Det finns så mycket att säga om dessa länder men hur man än beskriver det blir det liksom lite tårdrypande likt en insamlingsgala och det känns fel, för vi mötte så mycket glädje och färg så jag stannar här.

Min träningsresa var mot Marathon du Medoc, det var egentligen ett misslyckande men ett fantastiskt resultat för mig, jag har lagt ner rätt mycket pengar på  PT Susanne och hon har lyckats göra träningen till något roligt. Jag berömmer mig själv att jag i skrivande stund funderar när imorgon jag skall till gymmet.

Det jag ångrar är att jag inte visade tydligare hur duktig Christina och de andra var som lyckades med sitt marathon, men framförallt skulle du haft ett större grattis Christina, så här kommer det: Grattis, du var superduktiga som sprang 4,2 mil med ett leende och smakade alla viner (Även tacksam att du hittade Mikael vid 3 mil och berättade att man skulle spotta vinerna)

Mina föräldrars resa till Svalbard ska man absolut nämna, hur de väljer att göra allt det där som pensionärer, som man bara pratar om men de sedan också gör. Sällan har jag skådat så många isberg genom ett bildspel, mamma tyckte hon fick för lite fokus på bilderna, men för att citera pappa ” dig ser jag ju varje dag”

Sommaren minns vi väl alla, som solig grill och åter grill, vi lyckades få Sara att äta tapas i Spanien och yttra några få ord på spanska, inte illa när man är blyg deluxe på hemmaplan.

Jag hade mottot detta året i år skall jag göra mera av det där som faller mig, på ett sätt har jag lyckats, det har blivit en antal spontanbesök på restauranger osv ,men nästa år hoppas jag träffa er mera, på fika, på promenader och på champagne såklart.

Jag har kämpat mycket också, men det är en helt annan historia.

God Jul och  Gott nytt år!

P.s nästa år vill jag skriva mer så om någon där ute söker en snabbskrivande amatör som älskar att skildra då vet ni att jag finns.