Kategoriarkiv: Smak

Vad köper jag gärna igen från veckan?

Standard
Angello paprika

Angello paprika, lite sötare smak och rolig form.

Ja, nu är veckan över då vi utmanade oss själva att  prova nya saker i alla köp där mat och dryck fanns med, vilka köp gör jag då gärna igen eller aldrig mer?

På första plats av listan aldrig mer ligger utan tvekan kokosvatten med smak av mango och passionsfrukt, en ljolmig, halvsöt, halvsalt dryck som var allt annat än god. Den må vara hur hälsosam som helst, men en hederlig flaska mineralvatten är så mycket godare.

Mjölken smakar samma oavsett tillverkare, dock har jag valt att gynna de svenska bönderna vilket jag fortsätter med. Brödet har samma smak oavsett vilket frö det har namngivits med och hållbarheten är obehagligt lång, det nybakade bröd från bageriet är och förblir en fullträff.

Nypontéet är ett måste att fortsätta med likaså den 90-tals inspirerade pastarätten med ädelostsås som tillagades en av kvällarna.

Jag måste säga att det var riktigt kul att bryta ett invant köpmönster och det inspirerade mig såpass mycket att veckan avslutades med ett nytt klädinköp från ett nytt märke på byxfronten, det kanske blir ett tema för nya inköp?

Eki Sushi imponerar

Standard

Försvinnande gott på Eki Shusi

Veckan att prova nytt bör ju innehålla ett besök på en ny restaurang. Jag hade läst och hört mycket gott om Eki Sushi på Karlsgatan, så vi tog tillfället i akt och bokade bord. För er tillhörande kultureliten, ( läs mamma) så ligger  Röda Kvarn som granne, vilket gör att man kan passa på att äta efter svårsmält finfilm.

Vi möttes av ett vänligt välkomnande och visades till vårt bord, efter vi beställt fick vi varma handdukar att tvätta händerna med. När handdukarna väl plockades bort placerade vår servitris världsvant tygservetterna i våra knä.

Middagen fortsatte med små uppmärksammade gester och vår sushimeny bestod av fräscha råvaror, elegant hantverk och goda smaker, den bestod av misosoppa, makirullar och nigri. Jag provade en wasabiglass till dessert, nu är pepparrot och wasabi min favoritsmak så inte konstigt att jag gillade den skarpt, Mikael var dock skeptisk.

Små saker så som en barnmeny med bilder, öppning av dörren för gästerna, att ta sig tid att förklara maten, vänlighet och sist men inte minst suverän mat gör att vi gärna går dit igen.

Jag erkänner jag är en oskuld på plankstek!

Standard

I kväll är det en väldigt speciellt kväll för mig, jag skall för första gången i mitt liv äta en riktigt klassisk plankstek. Allt som är på plankan har jag såklart ätit många gånger innan, men aldrig i denna berömda kombon!
Jag ser framemot detta, hoppas på en krämig hemgjord bearnaisesås, en fin spritsad duschess och en perfekt köttbit!
Visste ni förresten att planksteken härstammar från Ungern?

Saffransbullen ut och semlan in!

Standard

20130104-165617.jpg

Trodde jag såg i syne när jag såg dessa idag på Fahlmans, är det jag som börjar bli gammal när jag tycker det känns väldigt tidigt för dessa bullars entré.

Jag kommer därför inte nu skriva om hur den perfekta semlan skall se smaka utan sparar mig några veckor till.

Finns det egentligen någon ”regel” för när man får/bör börja sälja dem?

Pappas pannkakor är godare

Standard

20130103-183911.jpg

Det blev ingen ärtsoppa idag, men lite hemlagade pannkakor vågade jag mig på.

Det får mig att minnas pappas pannkakor, det var/är inte lätt för honom att få tillgång till köket då mamma är en gammal hushållslärare!
När det skall lagas pannkakor är dock köket hans borg, INGEN lagar bättre. De är krispiga, tunna, strålande goda.
Vad är då hemligheten?
Han mäter&väger varje ingrediens med precision och där lämnas inget åt slumpen, steker i smör och vaktar pannan, ja de är himmelskt goda.

Jag har precis ätit upp mina. Som kvällsmat blir det gärna med skivad ost och äppelmos, ja det låter knäppt, men jag lovar att det är värt att prova. Använd gärna lagrad ost för att få balansen mellan sälta och syra.
Bon Apetite!

Nykter summering av gårdagens kamp i köket

Standard
protokoll

Kvällens protokoll

Slagen på många sätt tänkte jag summera lite av gårdagens gastronomiska träff som bjöd på många nya lärdomar i köket. Carlotta hade tagit vår tävling till en ny nivå med temat småvilt, vi fick alla olika djur och min alldeles egen hare gjorde mig ganska stum i början, jag köpte mig lite tid genom att lägga stackaren i mjölk då jag samtidigt la all kraft på att tänka ut en rätt. Det slutade med att jag benade ur lilla haren och använde benen till att koka en buljong. Tanken var att göra en liten gryta med en touch av Afrika i form av torkad frukt osv, jag fick om jag får säga det själv, till en underbar smak på buljongen och kände mig som en segrare. Tyvärr valde min hare att smaka lite lever när den var färdig men såsen var magiskt god.

Först ut för kvällen  att tävla var Niklas som hade tagit med en extraingrediens i form av gåslever, han fick en fasan att tillreda och förundrades över att den hade hål både fram och bak då fyllningen låg kvar på skärbrädan när fasanen var i ugnen. Nåja, gåslevern serverades i ett pannkaksknyte och den något torra fasanen hade en undanskymd plats på tallriken, Niklas själv var  mest orolig att vinet inte gjorde hans rätt till en fullträff.

fasan

Tranchering av fasanen

Henrik med sin gräsand försökte trolla med de små bröstfiléerna och satsade mer på tillbehören än köttet för att skapa någon typ av mättnadskänsla då en and mest består av fjädrar. Han försökte återigen göra en ny variant på risotto som fick mig att högljutt påpeka att risotto äter man varken stekt eller som dessert.

Kvällens vinnare Ulrika skickade vildsvinet till Asien och presenterade den tallrik som doftade bäst vid bordet, där fanns smaker av det mesta och köttet var snyggt tunt skivat med en fräsch liten sallad med ris som bas.

vildsvin

Kvällens vinnartallrik, vildsvin.

Många timmar senare av mat och vin hade våra domare och gäster Anders och Christina tillsammans med allas betyg tillslut valt Ulrika till den självklara vinnaren.

Tack Carlotta för att du gör detta år efter år. Jag tror jag talar för alla när jag säger att detta är årets matevent för oss, valet av gästdomare i år var återigen av högklass och man vet att Christina så som sommelier har vassa smaklökar och gourmanden  Anders är obehagligt ärlig.

Idag blir det ingen matlagning för min del, det lämnar jag med varm hand över till någon snabbmatskedja, och jag är ganska säker på att jag inte träffar på någon hare idag.

Inga gröna grisar inför en grön jul

Standard

Julgris

Igår hände det, den ekologiska julskinkan tog slut i butikerna. En av alla bönder uttalade sig på Sydnytt igår att efterfrågan av ekologisk gris ökar markant innan jul men resten av året är intresset inte lika stort. Man kan helt enkelt inte föda upp grisar endast för den ädla delen julskinka. Lite märkligt är det allt att vi ändrar vårt beteende när en högtid står för dörren, väljer vi ekologisk julskinka för att den smakar så mycket bättre eller för vårt samvetes skull?

Jag har ofta tänkt på den debatten som råder kring ekologiskt odlad mat, i många näst intill alla matlagningsprogramm på TV hör jag följande citat: Välj gärna en ekologisk variant om det finns i din butik. Sen inget mer, varför vill man inte poängtera att man skall välja detta för att  tex smaken är så mycket bättre och att det gör en skillnad på slutreultatet. Jag tycker att vi måste förstå vilken skillnad det gör och inte bara känna igen ett märke. Jag säger inte att man skall köpa det ena eller det andra, men skall man hitta något med den bästa smaken så måste man veta vad man letar efter. Kan det vara så att icke ekologiska svenska tomater i juli smakar bättre än ekologiska från Holland, jag vet inte, du med ditt eget smaksinne bedömer det när du letar efter den smakrikaste tomaten.

Skall du välja maten efter den bästa smaken så använd munnen och smaka, skall du uppfylla flera önskningar använd synen och sist talar säkert plånboken högst.

Årets verkliga matlagningskamp närmar sig

Standard

Matkamp

Det närmar sig den årliga matlagningstävlingen mellan 4 mer eller mindre goda vänner. Allt började för några år sedan då en en middagsdiskussion urartade kring vem som gjorde den godaste risotton.  Carlotta, krögare på Glöd i Höganäs,  tröttnade på oss och utlyste en tävling, vem gör den godaste risotton? En jury av tre personer och vi själva fick poängsätta våra olika verk. Den middagen var lång och många flaskor rött senare korades Henrik, Carlottas kompanion på Glöd,  till vinnare, han gjorde en kall risotto till dessert vilket jag än idag med det bestämdaste och helt utan ”dålig förlorartendenser” kallar RISGRYNSGRÖT!

En tradition hade skapats och varje år i slutet av december träffas vi med uppdraget att laga en maträtt för en ny jury, huvudråvaran är också den hemlig intill tävlingsstart. Året då jag vann var temat var blåmusslor, en vinst med bravur enligt mig själv då jag är överkänslig och blir lätt lite kräksjuk av blåmusslor. Jag gjorde i alla fall en klassisk moules mariniere som föll alla i smaken.

Nu vässas knivarna åter och kampen har börjat med psykologisk krigsföring , lika spännande att se vem som vinner lika spännande är det att gissa vem som är vår jury och våra hemliga gäster. Carlotta är en vass huvuddomare och helt omutbar, så dramatiken stiger.

Historiätarna på SVT1 måste ses!

Standard

gronratt

Det är inte ofta jag skrattar högt framför tv:n men med detta helt fantastiska program Historiätarna på svt 1 är det omöjligt att sitta tyst. Erik Haag och Lotta Lundgren guidar dig genom olika tidsepoker, igår var det frihetstiden de skildrade hur man åt beroende på vilken samhällsklass man tillhörde. Att man lär sig att tycka om en maträtt eller en specifik smak är ganska lätt att förstå när man blir serverad karpsoppa kokt i sitt eget blod smaksatt med muskot, det krävs nog träning att gilla!

Ni som är födda på 70 talet eller ännu bättre var aktiva i köket under denna tiden kommer garanterat känna igen er i förra veckans program, aladåb, skinkmousse och kokt tunga var några av paradrätterna som många gjorde. Kokt tunga har jag starka minnen av själv, farmor serverade detta med potatismos, och jag lovar att jag minns den obehagliga knottriga ytan på tungan som gjorde att jag knappt visste om jag åt min eller kossans tunga när jag tuggade i mig denna delikatess. Pappas förstående blickar och godkännande nick att gömma tungan under moset var en befrielse, uhh jag gillade aldrig detta.

Så under den stundande julhelgen med lite lediga dagar, njut av historieätarna och förundras vilken skillnad det är nu och då! Undras vilka maträtter de kommer att skildra från denna tiden om 50 år?

 

Konsten att koka ägg med känsla

Standard

20121210-092033.jpg

Det här med äggklocka, äggkokare, appar för tidtagning m.m det har jag aldrig förstått mig på! Allt finns för att koka ägg, jag har en inbyggd tidtagare i mig själv. Alla ägg jag kokar blir perfekta och alltid bara på känsla, de känns klara på något märkligt sätt! Ja vi har alla fått olika gåvor i livet och en av mina är äggkokning:-)