För väldigt många år sedan jobbade jag heltid i krogbranschen, ett jobb som sliter men samtidigt väldigt roligt. Jag brukar skoja med Mikael när han är trött efter suttit framför en dator en hel dag, du skulle bara veta hur det är att jobba långpanna en hel dag på krogen, då är man trött.

För några veckor sedan fick han rycka in i ett restaurangkök, han ville uppleva det jag pratade om och Eva hade tre bröllop en lördag så alla händer behövdes även en IT-killes. Jag var väldigt spänd på hur det skulle gå för honom och ca 12 timmar senare kom han hem, med orden: Ida nu fattar jag vad du menar med att vara trött i fötterna, herregud vad jag har burit idag. Han bjöd på målande beskrivningar om hur många bleck Eva har,  hur varma sakerna var från disken, samt alla varningar han fått av köksmästaren 🙂 Modigt att kasta sig rakt in i hetluften, man får inte vara blyg i ett kök och jag vet inte om jag skulle gjort samma inhop i IT-världen över en dag.

När jag pratade med Eva dagen efter och hon hade haft eftersnack med sin personal hade hon skojat lite om att Mikael var lite trött i benen efter sina 12h, men vadå hade en av hennes yngre förmågor frågat sig, han började ju kl 14:00 det var ju det lätta passet? Fortfarande finns långpannan som innebär ca 16h kvar att göra alltså! Eva, behöver du hjälp till något julbord så kommer Mikael gärna, jag med förresten, kan sakna det tempot som är på en krog och lättheten till skratt mellan personalen. Jag tar då gärna det korta passet!

Jag tänkte lämna temat mat för en dag eller två. Idag blev det ingen bra dag, jag kände hur det skavde inombords såsom det gör ibland, tror alla känner igen sig med de orden. Tillsammans med skavsåret brottas man med det dåliga samvetet, varför är jag inte nöjd idag jag har ju allt man kan tänka sig och lite till. Trött liksom på sig själv, men för den delen betyder det inget allvarligt. Ibland hade det varit så skönt att vara den där tysta, lugna, tillbakadragna Ida, den som inte säger något som kan tolkas fel, den som heller inte blir bedömd på det negativa för man är så helsikes bra på att visa motsatsen. Idag är en sådan dag, igår var inte det och imorgon kommer  inte vara så, men idag.

Om ni nu skulle tveka så gillar jag mina kanter, men de kan göra lite ont att fila dem ibland, som ett skavsår, inget man har rätt att klaga på för det är ju bara ett skavsår!

Tufft att trycka på publicera knappen nu, men hur farligt kan det vara?!

Tjing!

Jag har ofta tänkt att skriva en årskrönika om mitt år men det har känts lite lagom pretto, sen kanske det inte passar alls på en matblogg men och andra sidan har man fyllt 40 så nu är det dags. Here we go…

Första hela året på Barsebäck Resort är snart slut och jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är enkelt att vara sambo, men det är roligare än att bo själv och Mikael är en jäkel på att anpassa sig efter mina behov, en stor guldstjärna till dig för det. Vi är bäst på att grotta ner oss i planering över vad att laga till helgen eller tisdagskvällen och sen strunta i disken för att dricka vin. Det är inget viktigt säger M och ibland är det inte det. Det är nog det allra bästa med M, mycket kan vänta och det är nu som gäller, svårt men det går även för mig som älskar mina listor.

Coolaste resan var med jobbet till Rwanda och Burundi, middagar med människor som förlorat hela sin familj i folkmorden i Rwanda får perspektiv på vardagen. Jag tänker ofta på dessa personerna och därför är det extra kul att Zoégas valde att jobba med kaffe från bla Rwanda i årets julkaffe. Denna resa hade inga stora matupplevelser, utan det blev tvärtemot att försöka hålla sig mätt på bars och coca cola, allt för att inte behöva konsumera Imodium på flyget hem.  Det finns så mycket att säga om dessa länder men hur man än beskriver det blir det liksom lite tårdrypande likt en insamlingsgala och det känns fel, för vi mötte så mycket glädje och färg så jag stannar här.

Min träningsresa var mot Marathon du Medoc, det var egentligen ett misslyckande men ett fantastiskt resultat för mig, jag har lagt ner rätt mycket pengar på  PT Susanne och hon har lyckats göra träningen till något roligt. Jag berömmer mig själv att jag i skrivande stund funderar när imorgon jag skall till gymmet.

Det jag ångrar är att jag inte visade tydligare hur duktig Christina och de andra var som lyckades med sitt marathon, men framförallt skulle du haft ett större grattis Christina, så här kommer det: Grattis, du var superduktiga som sprang 4,2 mil med ett leende och smakade alla viner (Även tacksam att du hittade Mikael vid 3 mil och berättade att man skulle spotta vinerna)

Mina föräldrars resa till Svalbard ska man absolut nämna, hur de väljer att göra allt det där som pensionärer, som man bara pratar om men de sedan också gör. Sällan har jag skådat så många isberg genom ett bildspel, mamma tyckte hon fick för lite fokus på bilderna, men för att citera pappa ” dig ser jag ju varje dag”

Sommaren minns vi väl alla, som solig grill och åter grill, vi lyckades få Sara att äta tapas i Spanien och yttra några få ord på spanska, inte illa när man är blyg deluxe på hemmaplan.

Jag hade mottot detta året i år skall jag göra mera av det där som faller mig, på ett sätt har jag lyckats, det har blivit en antal spontanbesök på restauranger osv ,men nästa år hoppas jag träffa er mera, på fika, på promenader och på champagne såklart.

Jag har kämpat mycket också, men det är en helt annan historia.

God Jul och  Gott nytt år!

P.s nästa år vill jag skriva mer så om någon där ute söker en snabbskrivande amatör som älskar att skildra då vet ni att jag finns.

Visst har många med mig ställt sig den obligatoriska frågan på semestern: Var skall man äta i denna staden och ibland också , var skall man INTE gå någonstans?

Länge har jag följt regeln att restauranger med bilder på sin mat skall man passa sig för, kanske beror det på att minnena från glassbilderna från de österrikiska restaurangerna, jag minns hur man efter en dag i backen och middagen äntligen fick sin efterlängatde glassbomb. Bilderna var dock oftast bättre än verkligheten och jag letade febrilt efter alla röda inlagda bär som bilden hade, men inte min glasskål. ( Ja, jag tillhör minoriteten som älskar inlagda körsbär på burk)

Så hur vet man vart att äta på en ny ort? Tripadvisor, den bästa tjänsten av alla, här kan man läsa vad andra skrivit och framförallt skriva och tipsa själv. Är du riktigt nöjd är detta ett bra sätt att ge extra dricks och lite fult men man kan varna andra för snorkiga servitriser och kalla köttbitar.

Så ut och leta på tripadvisor och framförallt tipsa så vi kan hitta varandras smutronställe där ute!