Sep18

Vin, svett och tårar, med 12 000 andra dårar!

Publicerat den av
Standard

team.Pippi

 

Så var den magiska dagen äntligen kommen, då vi skulle springa Médoc Marathon. En sen kväll i oktober 2013, beslutades detta över ett glas vin och ett handslag. Anders vår teamledare hade utsatt sig för plågan förra året men fick bryta pga knän som ville allt annat än framåt. Nu skulle han ta revansch, och vi ville inte vara sämre. Tiden gick och kring jul trodde nog ingen att vi skulle springa, vi berörde liksom inte ämnet, även om jag smög iväg till gymmet för att slita ut mina benhinnor på löpbandet.

Så kom det… sms:et som löd: Vi är anmälda! Som team Pippi Longstocking, ångesten var ett faktum. Löpbandet byttes ut mot PT- Susanne, och nya skor inhandlades, här skulle det springas!

Lagom förberedda med diverse skavanker inom teamet och en topptrimmad Christian stod vi på startlinjen, solen gassade och där var 12 000 andra mer eller mindre tokiga löpare, alla utklädda, vad sägs om att springa utklädd till ägg och bacon?

Vi sprang genom 22 vingårdar, miljontals vinrankor och en fantastisk publik. Det är nog första gången jag har provat vin svettandes som en gris och med tusentals fransoser runt mig.  Sen hände det som inte fick hända, kraften försvann, händerna svullnade upp till klumpar och tårarna brände bakom ögonlocken, 26 km in i loppet var det ett faktum, jag fick bryta, inga slott i världen kunde få mig att springa längre.

Väntan var sedan olidlig för att se hur det gått för de andra, Christian fanns redan på plats vid mötespunkten i Pauillac, trött men nöjd. Jag letade febrilt efter de andra flätorna och Mikaels hatt, så kom de på stappliga ben och medaljer runt halsen en efter en, alla i teamet klarade det. Ebba som knappt sprungit innan, Christina lätt som en fjäder och spruddlandes glad, Mikael i sin hatt och Anders med söndriga knän. Det firades i oändliga flaskor vin och någonstans mitt i all besvikelse över min egen prestation såg jag framemot att gå i mål 2015….

P.s för er som undrar om tid och placering svarar jag som fransmännen gör: Ju närmre 6:30 desto bättre, då njuter du mest av loppet och vinerna…

Aug10

Varför blir det på kälkbacke på osten?

Publicerat den av
Standard

Ostbacke

Nu har det hänt, osten i hemmet har fått en sådan luting att osthyveln knappt kan ta sig upp. Vid förmiddagens diskussion framkom det att Mikael hade startat ett tyst krig mot de osynliga som hyvlar osten bara framifrån. Han har blivit influerad av Per, min kusins man, som är uppvuxen med en strikt far som ensam äger tillträde att skära osten i deras hem.

Det handlar alltså om att vissa personer ser till att hyvla det godaste av osten från spets till mitten och med sådan kraft att mittbiten blir en hålighet. Jag tror det finns två grupper de osynliga, som gör som ovan och den kämpande gruppen  ( som tex min far) som hjälplöst karvar på baksidan av osten i jämn takt. Båda grupperna behövs för ostens jämnställdhet, och hos oss måste jag nu byta sida, usch parafinet på osten är inte lika gott som mittbiten.  Allt för att slippa att någon i familjen förvandlas till extriministen som Pers far. Kan det var något manligt och kvinnligt i detta fenomen? Hmm… kanske något för FI att debatterar om inför det stundande valet.

Jul28

Vem tävlar om de äldres mat?

Publicerat den av
Standard

Nu måste snart alla kategorier av matprogram på TV vara uppfyllda. Det har lagats mat med kändisar, med barn, med okunniga och väldigt kunniga, för skolor osv. Vi verkar gilla att se andra laga och smaka på maten, sätta betyg och ge oss andra lätt ångest över våran egen förmåga eller snarare oförmåga.

En grupp som alltid glöms bort är de äldre och deras matsituation, vem tävlar om att laga mat till de som sitter på hemmet och äri den övre medelåldern, vem betygsätter deras mat och lyfter fram dem? Tänk om något produktionsbolag hade mod att göra en kockduell mellan olika åldringsboende, det hade varit så kul och jag är övertygad att det hade inspirerat andra att se över hur deras annhörigas mat är?

Jag tror det finns stort utrymme att göra en massa för de äldre, maten kan vara dagens höjdpunkt och den skall smaka precis så gott som det låter på menyn. Vet ni att vårt smaksinne bli sämre med åren och är det någon gång man skall äta kryddstarkt så är det just då!

Upp till kamp för de äldre och jag hoppas att det har serverats en god och svalkande gazpacho någonstans i Sverige till Asta 92 och Ewin 88 just nu i denna värmen!

Jul24

Var är Dina smutronställen?

Publicerat den av
Standard

Maraschino

Visst har många med mig ställt sig den obligatoriska frågan på semestern: Var skall man äta i denna staden och ibland också , var skall man INTE gå någonstans?

Länge har jag följt regeln att restauranger med bilder på sin mat skall man passa sig för, kanske beror det på att minnena från glassbilderna från de österrikiska restaurangerna, jag minns hur man efter en dag i backen och middagen äntligen fick sin efterlängatde glassbomb. Bilderna var dock oftast bättre än verkligheten och jag letade febrilt efter alla röda inlagda bär som bilden hade, men inte min glasskål. ( Ja, jag tillhör minoriteten som älskar inlagda körsbär på burk)

Så hur vet man vart att äta på en ny ort? Tripadvisor, den bästa tjänsten av alla, här kan man läsa vad andra skrivit och framförallt skriva och tipsa själv. Är du riktigt nöjd är detta ett bra sätt att ge extra dricks och lite fult men man kan varna andra för snorkiga servitriser och kalla köttbitar.

Så ut och leta på tripadvisor och framförallt tipsa så vi kan hitta varandras smutronställe där ute!

Jul22

Triologi på sommarrestaurangen

Publicerat den av
Standard

Det är många med mig som nu har semester i Sverige och just i år verkar det vara en riktigt vinstlott för oss alla. De som nog njuter allra mest är krogarna med uteserveringen och strandnära läge, cashen rullar in och jag förstår deras glädje!

Inför varje nytt ställe tänker jag alltid: Bara de inte har en av de tre.. det är så tråkigt. Jag pratar om räksmörgås, ceasarsallad och allas våran burgare av olika slag. Har ni sommarkrogar gått ihop med att nu jäklar skall vi lära semstersvensken att äta räkor, blad och blandfärs eller varför dessa eviga rätter år ut och år in? Visst finns det många undantag, men det är i min mening allt för vanligt och börjar bli riktigt tjatigt. Varför ingen god sallad med vår svenska potatis, brytbönor, tomater osv, det finns så mycket att välja på, men nä då åker räkorna fram på ett gott bröd i bästa fall och i värsta en rund tekaka som smakar luft.

Till nästa sommar hoppas jag bli mer överraskad och bara för er info så innehåller ingen klassisk ceasarsallad, kyckling eller tomat. Den bästa jag någonsin ätit är på Café Victor i Köpenhamn med Madde, en sommar för många år sedan nu… Madde minns du?

 

Jul20

Bea, vår nya ketchup!

Publicerat den av
Standard

Nyskördad dragon

Länge tror jag barnfamiljer har brottats med diskussioner om man kan få ha ketchup till allt som serveras, inget fel i ketchup  på något sätt, men det är inte optimalt till lax enligt mig.

Nu har den röda smeten fått konkurrens av den nya trotjänaren kyld bearnaisesås, den finns i alla olika varumärken nu och även som dressing till sallad.  Tidigare fanns den bara som  halvfabrikat i en påse som skulle röras ut med smör och vatten, och jag tror inte den hade en så stor plats i allas vardag som nu. Nu har den kylda burken tagit ett hårt grepp om oss alla och jag hör mig själv önska det till grillat titt som tätt. Skall sanningen fram så finns det absolut inget godare än himmagjord bea som jag och många andra i kök kallar det.

Så lämna burken i affären och kavla upp ärmarna inför den stora kampen mellan ägg och smör!

Jun29

Konsten att ha fest

Publicerat den av
Standard

fullsatt

Ordet fest kan både skrämma och kännas lovande, många säkrar och bjuder till middag och då vet man oftast vad man kan förvänta sig. Bjuder du till fest förväntar sig dina gäster att man är trött dagen efter, att man behöver barnvakt och att man  tar taxi hem.

Igår var vi på en tvättäkta fest, allé firade 10 årsjubileum och Eva med personal bjöd in till en hejdundrade fest. Den innehöll allt, snygg inbjudan, mycket människor, bra bubbel, massa mat och en strålande DJ. Jag funderade lite under kvällen vad som ger en bra feststämning och kom fram till att maten är viktig men det är detaljerna som avgör att man bara kan recensera maten  med ordet gott. Detaljerna i form av en bra lokal, uppmärksam personal/värdpar, gäster som lämnar vardagen hemma,  dryck i alla former, en självklar bar bemannad med en bartender och en avslutande vickning.

En speciell guldstjärna för upplägget av förrätten. Den var i form av en tävling där gästerna fick skapa sin egna smørrebrød. Man uppmanades att välja ut en handfull råvaror och efter att man byggt sig sin macka, förevigades denna på bild. Jag känner mig segerviss med mitt smørrebrød  som innehöll, senapsdränkt rostbiff toppad med syltade blomkål.

Ett stort och innerligt Tack till allé, som lyckades med konsten att föra samman 200 personer till en fest som både kändes intimt familjär och grandiost storslagen.

För er som passerar Kivik i sommar skulle jag rekommendera er att göra ett besök här, Evas team är duktiga på det allt som innebär något ätbart, ni lär inte bli besvikna. Vem vet kanske finns min macka på menyn?

Maj23

Mitt namn i hyllan

Publicerat den av
Standard

Jag hade egentligen bestämt mig för att inte skriva om jobbet på bloggen, men alla regler har ett undantag eller hur? När en produkt pryds med sitt namn får man väl slänga jante i tunnan och tycka det är ganska coolt och med det vara stolt.

Kaffe är en fantastisk produkt som engagerar oss alla från damen på hemmet till den nyfikna konsumenten, ja det finns något för alla. Om ”min” produkt passar dig det vet jag inte, men den passar mig perfekt och jag vet att många med mig gillar den.

Så glöm nu inte att prova och bli inte förvånade om ni hittar mig vid hyllan bara för att smyga på vem som köper med mig hem!

Mar17

Hälsofrukost slutade med dödsångest.

Publicerat den av
Standard

Idag blev det omelett till frukost, förra söndagen skulle jag likt många andra göra den romantiska Smoothien! Någonstans hörde jag mammas röst i bakhuvudet att fibrer är bra… Så jag slängde med en näve linfrön, vi drack upp och jag kände mig oerhört sund. När glasen var tomma upplyste jag M om mitt hälsotrick, han tittade lite hålögt och frågade hur mycket jag tog?

Man skall tydligen bara äta 1-2 msk/dag. Nåja vi lever och påsen med linfrön lär räcka till pensionen!

20130317-104237.jpg

Mar1

Min smak är i dvala.

Publicerat den av
Standard

Det är lite tyst här på bloggen, mitt smaksinne är lite i dvala, jag väntar med spänning på våren och de skira smakerna. Det är egentligen samma sak varje år vid denna tiden, jag blir liksom trött på mat och ordet smak, vill inte göra fler grytor, inte äta mer vinteräpple, inte tända ljus och dricka rödvin och absolut inget mera värmande te.
Nej nu vill jag njuta sparris, vårlök och rosévin!
Oj vad jag längtar och säkert ni med, samtidigt vet jag att smak och matmässigt är hösten en favorit! Innan dess otaliga grillkvällar så man riktigt längtar till det mörka igen.