Bättre än röda rosor och choklad, ett riktigt godisminne från barndomen så här på alla röda hjärtans dag.
Dessa gröna marmeladkulor, en veteran på gottishyllan och har förmodligen sin köpstarkaste målgrupp bland 80+ åringarna och mig själv. Jag kastade mig över paketet och tryckte i mig en kula direkt.
Hur smakade den då? Den var söt, klibbig, jolmig, lite parfymerad, och hade en ganska konstgjord päronsmak gömd där någonstans, absolut inte som förr. Det var för sött på något sätt, jag minns inte det så, vad minns jag då? Kanske att man inte var så bortskämd med lösgodis och massa olika sorter, framförallt inte hos farmor där dessa åts. Är det kanske därför de smakade så gott då, för att de åts i brist på annat.
Mikael berättade just att lådan med 500 g kostade 76:-, oj så gott var kanske inte barndomsminnet ändå. Nästa år funkar det med rosor även för min del…