Etikettarkiv: godis

Kunglig konfektyr tar rosornas plats

Standard

Bättre än röda rosor och choklad, ett riktigt godisminne från barndomen så här på alla röda hjärtans dag.

Dessa gröna marmeladkulor, en veteran på gottishyllan och har förmodligen sin köpstarkaste målgrupp bland 80+ åringarna och mig själv. Jag kastade mig över paketet och tryckte i mig en kula direkt.

Hur smakade den då? Den var söt, klibbig, jolmig, lite  parfymerad, och hade en ganska konstgjord päronsmak gömd där någonstans, absolut inte som förr. Det var för sött på något sätt, jag minns inte det så, vad minns jag då? Kanske att man inte var så bortskämd med lösgodis och massa olika sorter, framförallt inte hos farmor där dessa åts. Är det kanske därför de smakade så gott då, för att de åts i brist på annat.

Mikael berättade just att lådan med 500 g  kostade 76:-, oj så gott var kanske inte barndomsminnet ändå. Nästa år funkar det med rosor även för min del…

Annonser

Vågar jag smaka?

Standard

Klockan har passerat 20:00, vardag och några timmar till läggdags. Då kommer det stora suget, suget efter något gott. Vissa dagar värre än andra och ofta fungerar en kopp te med honung som ett bra botemedel. Idag är det värre, jag stirrar på godisklubban innehållande en larv, hmm kanske kan man bara slicka lite på utsidan?
Godis med insekter är en del av extreem food som sägs vara detta årets mattrend.
Vi får väl se om larven är god!

20130205-201433.jpg

När vi tävlade med en kå(a)kstad direkt från hjärtat

Standard

kakstad

December och pepparkakor får mig att minnas tävlingen i pepparkakshusbygge under sista året på restauranghögskolan i Grythyttan. Varje år utlystes en tävling för oss studenter i att bygga en miljö/hus som skulle vara ätbart, ha en viss storlek och ett budskap. Fram till sista året var det inte intressant för motståndet var tufft men så hade den duktiga studenten i klassen över oss slutat och jag fick en idé att vara med. Jag lyckades övertala min kära vän Madeleine Karlson att vi skulle tävla, hon är sällan svårövertalad och vi gick loss.

Degen köptes färdig så klart, och vi insåg ganska snart att ingen av oss var eller skulle bli varken bagare eller arkitekt, så min idé att göra en kå(a)k-stad med hyddor som fick se ut lite hursomhelst. Jag minns att vi hade väldigt roligt, det bakades blomsterpinnar med deg runt sig, klipptes godis till sopberg m.m, oj vad vi höll på och väldigt hemligt så ingen av våra klasskamrater skulle kopiera oss. Vårt budskap var att vi tänkte på de som inte kunde fira jul och hade det svårt och som bodde i någon av världens alla kåkstäder.

På tävlingsdagen när de skulle ställas ut kände vi oss besegrade när vi såg våra kamraters alster i form av tex en pyramid och Kaknästornet. Carl Jan Granqvist ingick i juryn och senare på kvällen när fick vi veta att vi vunnit var glädjen total, jag minns inte hela motiveringen men något med kreativ ådra och tanken på andra människor fanns med.

Jag och Madde fick dela på 15 000kr och ni kan ju själv tänka er hur glada vi var som fattiga studenter i december. Pengarna shoppades loss på och även om vi inte hjälpte tredje världen just då var vårt budskap från hjärtat.

Kakstad

Längtar efter geléhallon

Standard

gelehallon

I morgon är det en vecka, en vecka sen jag åt godis, den värsta abstinensen har lagt sig och jag har t.o.m lyckats glömma bort godisskålen på konferensbordet. Jag drömmer dock om geléhallon, dessa älskade söta alldeles perfekt mjuka drömmar. Jag kan nästan tänka fram smaken och konsistensen, hur man först slickar bort sockret och sedan bara njuter av gelén, konstigt hur en smak kan vara så tydlig utan att man äter den.

Den söta smaken är ju dock den som vi föddes med vid modersmjölken så egentligen är det inte alls märkligt, alla gillar söta saker sen kan man ha olika toleransnivåer, så orden ”jag gillar inte söta saker är mera en livsstil än en sanning”

Är julmusten en sötsak eller en tradition?

Standard

Ni vet känslan när klockan passerar 14:30 och behovet av socker är enormt, den känslan har jag nu! Jag funderar på om jag skall fortsätta på min halva apelsin, men då hör jag  hur en kollega längre bort i korridoren öppnar en läsk, ett härlig pysljud letar sig fram till mina öron och suget är ett faktum. Godiskylen på jobbet blir besökt och ännu ett val måste jag ta, grön liten godsak eller den lokala julmusten, av någon anledning så känns det bättre med julmusten, det känns lite som man gynnar kulturarvet. Så helt plötsligt har jag gått från ångestladdad av att falla dit igen för sötsuget till stolt över att jag stödjer vår svenska dryckeskultur, inte illa gjort om jag får säga det själv!