Tag Archives: vin

En affärsidé tar form, baggarna i gång.

Standard

Ni vet när man har en idé och tänker det där borde man göra, precis sådär gick tankarna hos mig och Maria tidigare i år. Över en lunch satt vi och spånade idéer och drömde oss bort från vardagen, sen bara vi bestämde oss att vi testar. Först på resan vara att hitta ett passande namn för vår affärsidé som innehöll en salig blandning, vi enades om baggarna, det fanns en idé om en påse och vi har lite horn båda två ibland.

Sakta och på för oss okänd mark letade vi rätt på tryckerier, försökte hitta de som ville träffa oss efter kontorstid då vi har våra riktiga liv igång, vi kom inte riktigt framåt och lite innan sommaren tappade vi lite fart, men inte lust. En lösning var i sikte och vår första påse för vin hade skapats.  Glada som två små barn gav vi oss ut att sälja, vana säljare varnade oss att man inte bara kan dyka upp i en butik men vi tänkte tvärtemot de tycker nog att det är ett trevligt inslag en lördag. Tre timmar senare och med vinpåsar levererade till tre butiker slukade vi en korv i Vikens hamn, man skall äta snabbmat har vi hört som säljare!

Vinpåsen då, jo den är fiffig, den kan man återanvända, du vet slippa skämmas för att den är skrynklig och fundera på vem man fick den av. Med vår påse kan du se vem som haft den innan och med stolthet ge den vidare, miljösmart och roligt.

Hur går det då? Ja just nu vilar jag upp mig i Spanien men det beror inte på att baggarna slitigt ut mig utan vanlig hederlig semester, men vinpåsen säljer som bara den och vi är smått chockade över all respons, tjoho vad glad vi är och inser samtidigt att kvällarna i höst kommer innehålla mera påsar utan vin för vår del än med.

Följ oss gärna på Instagram och Facebook, alla detaljer om oss hittar du på baggarna.se

Skulle det nu vara så att du har en butik eller vill köpa påsar av oss så är vi bara ett mail bort…

Annonser

Missa inte Allé när ni är på Österlen

Standard

Hemkommen från Allé på Österlen, min vän och krögare Evas härliga ställe, under hela våren har hennes privata del av gården omvandlats till en butik- och cafédel. Sist jag såg det trodde jag inte på någon öppning den 1:e juli, det var en byggarbetsplats och allt annat än en matoas.

Snacka om att jag blev chockad när snygga smörrebröd, goda marmelader och köksprylar tog emot oss i en perfekt blandning av lyx och hemmahos-känsla.  En av hennes sommarfåglar berättade artigt om det nya caféet samtidigt som Eva gömde sig i kulisserna för att se våra reaktioner, och ja, de var äkta, eller för att använda tonåringarnas språk,  där är sjukt fint.

Det blev en slapp eftermiddag som varvades med hängmatterace och vinsmuttande. Lite innan kl 18 svidade Eva om till en vit  skjorta och kvällens fredagsgott dukades fram i svinabaren där man varken behöver vara herr eller fru gris för att älska den maten köket bjuder på. Mätta och glada rullade vi hemåt, jag saknar ibland krogvärlden och jag beundrar Eva och hennes team för det jobb de gör, de är som ardennerhästarna, starka, sega och ger aldrig upp!

Så nu vet ni vart att åka en dag, vilket väder som helst är bra för Allé på Österlen, och ja de har Zoégas!

Ulrika 50-år

Standard

Ulrika 50

Det är lite overkligt ändå, en av mina vänner fyller 50. Känns tjatigt att prata i klyschor som ”oj vad tiden går”, ”tänk att vi inte är 20 längre”, ”man är inte äldre än man gör sig”, men det stämmer ibland. Jag minns pappas 50årsfest, jag hade för första gången gått i mitt liv fått håret fixat på salong, såg ut som en 75-åring och min nätta klänning var nog allt annat än ungdomlig, minns att jag kände mig superfin dock:) Så visst blir man yngre med åren, i alla fall i mitt fall.

Nog om mig och över till gårdagens jubilar, en sprudlande glad Ulrika som inte är tjugo längre. Vi togs emot vid möllan i Bräcke, just detaljen om lösgående kor hade värdinnan varit tyst om men, en avspärrning i form av en sytråd och bambupinnar gjorde att koskräcken avtog markant, eller var det vinet kanske…

Promenad i lätt sommarregn tog oss till nästa destination, Holy smoke BBQ, så coolt, så mycket Ulrika och så gott. Ölen flödade och innan maten intogs gjorde Geetali en bejublad entré med hjälp av sitt Beatpunkz. Geetali hade tränat i smyg och berättade för mig dagen innan att det var inte bra att ljuga men för att hålla överraskningen dold för Ulrika fick hon ljuga lite grann sista veckan, söta duktiga Geetali!

Regnet upphörde och musiken tog fart, kasedans blandades med studsande Christina och Peter dansandes salsa med sin Ulla.

En superlyckad kväll där huvudpersonen Ulrika än en gång fixade en hejdundrande fest och jag tror att jag talar för oss alla när jag bugar och tackar. En sak till …längtar lite till man nollar igen!

Vin, svett och tårar, med 12 000 andra dårar!

Standard

team.Pippi

 

Så var den magiska dagen äntligen kommen, då vi skulle springa Médoc Marathon. En sen kväll i oktober 2013, beslutades detta över ett glas vin och ett handslag. Anders vår teamledare hade utsatt sig för plågan förra året men fick bryta pga knän som ville allt annat än framåt. Nu skulle han ta revansch, och vi ville inte vara sämre. Tiden gick och kring jul trodde nog ingen att vi skulle springa, vi berörde liksom inte ämnet, även om jag smög iväg till gymmet för att slita ut mina benhinnor på löpbandet.

Så kom det… sms:et som löd: Vi är anmälda! Som team Pippi Longstocking, ångesten var ett faktum. Löpbandet byttes ut mot PT- Susanne, och nya skor inhandlades, här skulle det springas!

Lagom förberedda med diverse skavanker inom teamet och en topptrimmad Christian stod vi på startlinjen, solen gassade och där var 12 000 andra mer eller mindre tokiga löpare, alla utklädda, vad sägs om att springa utklädd till ägg och bacon?

Vi sprang genom 22 vingårdar, miljontals vinrankor och en fantastisk publik. Det är nog första gången jag har provat vin svettandes som en gris och med tusentals fransoser runt mig.  Sen hände det som inte fick hända, kraften försvann, händerna svullnade upp till klumpar och tårarna brände bakom ögonlocken, 26 km in i loppet var det ett faktum, jag fick bryta, inga slott i världen kunde få mig att springa längre.

Väntan var sedan olidlig för att se hur det gått för de andra, Christian fanns redan på plats vid mötespunkten i Pauillac, trött men nöjd. Jag letade febrilt efter de andra flätorna och Mikaels hatt, så kom de på stappliga ben och medaljer runt halsen en efter en, alla i teamet klarade det. Ebba som knappt sprungit innan, Christina lätt som en fjäder och spruddlandes glad, Mikael i sin hatt och Anders med söndriga knän. Det firades i oändliga flaskor vin och någonstans mitt i all besvikelse över min egen prestation såg jag framemot att gå i mål 2015….

P.s för er som undrar om tid och placering svarar jag som fransmännen gör: Ju närmre 6:30 desto bättre, då njuter du mest av loppet och vinerna…

Min smak är i dvala.

Standard

Det är lite tyst här på bloggen, mitt smaksinne är lite i dvala, jag väntar med spänning på våren och de skira smakerna. Det är egentligen samma sak varje år vid denna tiden, jag blir liksom trött på mat och ordet smak, vill inte göra fler grytor, inte äta mer vinteräpple, inte tända ljus och dricka rödvin och absolut inget mera värmande te.
Nej nu vill jag njuta sparris, vårlök och rosévin!
Oj vad jag längtar och säkert ni med, samtidigt vet jag att smak och matmässigt är hösten en favorit! Innan dess otaliga grillkvällar så man riktigt längtar till det mörka igen.

Madklubben Steak

Standard

Köpenhamns utbud på krogar är enormt och där finns många guldkorn. Igår besökte vi Madkluben steak
ligger på en tvärgata från ströget och turisterna är obefintliga.
De har likt sin systerkrog Tonys fokus på mat, mat, och att servera just god mat. Du är befriad från långa texter om hur vinet samspelar med maten, behöver inte vara rädd att spilla på duken och känner du får att prata lite med gästerna vid grannbordet är det också tillåtet.
Avslappnat à la deluxe, och med en meny som ligger i topp på bra matupplevelser, likt dem så kommer jag inte göra en glamorös beskrivning, kort och gott superfint kött, enkla goda tillbehör och rödvin till det.

Vill du få det bästa av köttet lyd nedan råd, oavsett var du njuter kött, häst eller ko!

20130224-103057.jpg

Nykter summering av gårdagens kamp i köket

Standard
protokoll

Kvällens protokoll

Slagen på många sätt tänkte jag summera lite av gårdagens gastronomiska träff som bjöd på många nya lärdomar i köket. Carlotta hade tagit vår tävling till en ny nivå med temat småvilt, vi fick alla olika djur och min alldeles egen hare gjorde mig ganska stum i början, jag köpte mig lite tid genom att lägga stackaren i mjölk då jag samtidigt la all kraft på att tänka ut en rätt. Det slutade med att jag benade ur lilla haren och använde benen till att koka en buljong. Tanken var att göra en liten gryta med en touch av Afrika i form av torkad frukt osv, jag fick om jag får säga det själv, till en underbar smak på buljongen och kände mig som en segrare. Tyvärr valde min hare att smaka lite lever när den var färdig men såsen var magiskt god.

Först ut för kvällen  att tävla var Niklas som hade tagit med en extraingrediens i form av gåslever, han fick en fasan att tillreda och förundrades över att den hade hål både fram och bak då fyllningen låg kvar på skärbrädan när fasanen var i ugnen. Nåja, gåslevern serverades i ett pannkaksknyte och den något torra fasanen hade en undanskymd plats på tallriken, Niklas själv var  mest orolig att vinet inte gjorde hans rätt till en fullträff.

fasan

Tranchering av fasanen

Henrik med sin gräsand försökte trolla med de små bröstfiléerna och satsade mer på tillbehören än köttet för att skapa någon typ av mättnadskänsla då en and mest består av fjädrar. Han försökte återigen göra en ny variant på risotto som fick mig att högljutt påpeka att risotto äter man varken stekt eller som dessert.

Kvällens vinnare Ulrika skickade vildsvinet till Asien och presenterade den tallrik som doftade bäst vid bordet, där fanns smaker av det mesta och köttet var snyggt tunt skivat med en fräsch liten sallad med ris som bas.

vildsvin

Kvällens vinnartallrik, vildsvin.

Många timmar senare av mat och vin hade våra domare och gäster Anders och Christina tillsammans med allas betyg tillslut valt Ulrika till den självklara vinnaren.

Tack Carlotta för att du gör detta år efter år. Jag tror jag talar för alla när jag säger att detta är årets matevent för oss, valet av gästdomare i år var återigen av högklass och man vet att Christina så som sommelier har vassa smaklökar och gourmanden  Anders är obehagligt ärlig.

Idag blir det ingen matlagning för min del, det lämnar jag med varm hand över till någon snabbmatskedja, och jag är ganska säker på att jag inte träffar på någon hare idag.